Den 18 maj hade Dokument Press en föreläsning eller snarare ett samtal, bildvisning och release för boken Graffiti Burner av Björn Almqvist. Jakob Kimvall, doktorand i Konstvetenskap höll i micken och ledde diskussionen. Det diskuterades bla om vad som anses vara en riktigt bra graffitimålning/burner, vilka är kriterierna? Och svaren var blandade. Själv började jag fundera lite. Kanske är det en målning som för in något nytt, ett slags nytänkande, eller kanske en helt ny stil på graffiti-scenen. Eller så är det som någon sa under samtalet, ”En burner är något man kommer ihåg” och de målningar som jag kommer ihåg som burners är:
Zappos ”Thanks for the culture” i Bredäng, Zappos ”Crush the war” på Örnsbergs station, Erse och Metals KidErs i Västertorp, Star Wars utanför Södra station. Apocalypse av Circle och Weird i Johannelund, Circles ”kedjemålning” vid Spånga station och Casters målningar i Stuvsta, sen såklart Solvalla målningarna och Puppets målningar i Västerås. Alla dessa målningar har jag dessutom sett live och på nått sätt är burners för mig målningar som man just sett live. Jag kan nämligen inte ta in en burner som jag bara sett på bild eller via Internet, det ger mig inget, konstigt nog. Men kanske är det miljön som målningen finns i som spelar en avgörande roll. T.ex är ju Martha Coopers foton av graffitimålningar i New York betydligt bättre än Henry Chalfants foton, då Martha har tagit med miljön och tidsandan i sina foton. De flesta målningar som jag listade var även uppskattade av vanliga Svenssons på den tiden.

Under samtalet gicks det igenom andra målningar från boken som t.ex Aroe (UK), Bates (DK), Bio (USA), Kacao77 (D), OsGemeos (BR), Rime (USA), Scan (CA) och Suiko (JP), Swet (DK) och Puppet (SE). Generellt kan man säga att panelen var väldigt kritiska till om målningarna i boken verkligen är burners, vilket var lite roligt med tanke på att boken ska handla om burners. Men det blir väl så när man vart med länge och sett så många målningar genom åren att allt blir blasé och speciellt idag när vi översköljs av graffiti på Internet. För idag kan alla göra stora graffiti-produktion enligt burner-definationerna (Färgmålning, bakgrund, figurer och ett coolt tema). Men bara för att man använder burner-formeln så blir det inte automatiskt en burner. Målningen måste rocka. Eller som ”How” säger ”Det ska bränna till i ögonen”.
Kolla in Jakob Kimvall och Daniel Puppet Blomqvist när de diskuterar SNOWs målning.
Vad några målare tycker är en graffiti-burner:
Finske EGS menar att en burner är en målning som får en att vilja gå ut och måla själv.
Danske Swet har aldrig gjort en burner. Enligt han själv.
T-kid hävdar att alla hans målningar är burners.
Puppet har pratat med en old school målare från New York som var med när tågen var fulla av målningar på 80-talet. När tåget passerar stationen så är den målning som du väljer att fokusera på en burner, den sticker ut i mängden, var hans definition.
Några ur publiken kom in med egna inspel på vad en burner är: ”Måste vara komplicerad”, ”Nått som etsar sig fast på ögonhinnan”, ”En burner är den målning som får en att hoppa av tunnelbanan och gå tillbaka längs med spåret för att se den igen”. ”Den ska ha en WOW-känsla”. Några hävdade att det inte görs burners längre efter som det anses så enkelt nu, det var svårare förr, när det inte var lika enkelt att få tag i färgburkar eller caps. Vi kom väll aldrig fram till vem som har rätt?
Men lite intressant blev det när det började pratas om vem som har rätten att bestämma att en målning är en burner. Är det vi föredettingar som sett utvecklingen och vart med från början, eller är de nya aktiva målarna som sätter upp helt nya spelregler? Efter samtalet pratade jag lite med Puppet, där vi undrade var själva ordet ”burner” kommer ifrån. Har det nått med att spinna hjulen på bilarna (Burn out)? Ordet är ju från tidigt 80-tal så det kan ju stämma. Nån som vet?
Trailer för boken
Kategori: Böcker/Tidningar, Graffiti/Gatukonst, Intervjuer, Klubb/Konsert/Event |
Taggar: Dokument Press, Graffiti, Graffiti/Gatukonst, Stockholm